Jag om någon i denna konstiga världen har problem med att veta vad jag känner. Det är ofta i efterhand jag verkligen förstår vad jag känner. Jag kan ligga och fundera på vad jag känner i flera timmar. Tårarna kan rinna som bara den och jag kan må så sjukt kasst. Jag kan ligga och skaka i sängen utan att veta vad jag ska ta mig till... Jag kan sitta och titta rakt fram i flera minuter utan att veta vad jag tittar på... Det är en sjuk känsla ska ni veta! Det är hemskt att må så himla kasst.

En annan sak som är sjukt hemskt är att jag ALLTID väljer andra människor framför mig själv. Jag vill inte vara egoistisk, men jag är trött på att alltid se på mig själv som sämre än alla andra... Ni fattar inte... Ni kan sitta och skriva "jag är så ful, jag har dålig självförtroende blablabla" för att få uppmärksamhet... Men mitt dåliga självförtroende är tyvärr inte fake, hur mycket jag än önskar att det vore det.

Ni förstår inte hur glad jag är över att ha dom vännerna jag har. Jag är så tacksam över att dom finns. Om ett tag kanske jag behöver dom mer än någonsin, vem vet?

Sen kan jag ju passa på att säga till alla mina vänner som läser min blogg (inte bara mina närmaste vänner, utan alla i klassen och alla andra som känner mig) att ni är riktigt underbara människor och jag är jätteglad över att jag känner er!