Alltid är det likadant. Alltid blir folk lämnade utanför, alltid blir folk dissade av sina vänner.
Ibland undrar jag fan vilka mina vänner är, för jag vet faktiskt inte längre. Alla är så himla falska och kör sitt idiotiska dubbelspel. Jag vet inte ens om jag kan lita på dom vännerna jag har som varje dag säger att dom älskar mig.
Jag vet inte om ni har märkt det, men jag är oftast bara med mina närmaste vänner. Vet ni varför? Jo, för det är en trygghet. Jag vill inte bli dissad av mina vänner, och nu i 9an har jag släppt in fler och fler personer i mitt liv och jag börjar ångra mig lite nu. Jag är trött på detta.


Ni har alltid funnits där.
Jag älskar er så himla mycket!