Ååh! Jag är så himla trött och irriterad på mig själv. Jag borde klara av såna här situationer nu när jag varit med om det så många gånger, men nej nej, jag ska göra samma fel om och om igen. Jag bryter ihop, jag gråter och jag mår inte bra. Helt seriöst, jag mår verkligen inte bra. När jag kollar in i mitt egna rum känns det inte ens som om jag hör hemma där. Jag har aldrig känt så förut. Det var det enda rummet jag klarade av att vara i ett tag, men nu känns det som om det inte är mitt rum och att jag inte borde vara där inne.

Idag är första gången jag erkänner för människor att jag faktiskt inte alls är lycklig. Jag skulle vilja ta upp något och kasta hårt i en vägg och skrika "varför jag?" för jag har gått från världens lyckligaste till super deppig på en månad. Fattar ni?! EN JÄVLA MÅNAD!

jag tänker inte sitta och skriva ett meningslöst blogginlägg om detta utan jag tänker sätta mig i min säng även om jag inte trivs där och jag ska låta tårarna rinna ner för kinderna. Jag ska be mamma byta lakan och gardiner imorgon så att mitt rum ser ut som det gjorde för några månader sen. Kanske känner jag mig mer hemma då, eftersom allt rosa inte är riktigt min grej...