Detta inlägget är det bara tre tjejer som behöver läsa och det är Tilda, Frida och Frida.

Vi har bråkat jätte mycket, och jag vet att det är mitt fel också. Vi har bråkat om så många onödiga saker. Vi bråkade om att ingen hörde av sig under sommaren, men det är ju allas fel så jag fattar inte varför vi anklagade varandra. Vi har bråkat om en jävla massa under dessa åren faktiskt. Vi har delat upp oss ungefär 103403 gånger, och sen har det blivit vi igen. Jag menar inte att det kommer bli vi igen, men jag är trött på att vi alltid bråkar.

Jag vet att vi inte bråkar just nu, och det är bra, men bara så ni vet har jag ingen lust att börja bråka igen heller. Jag är ingen person som njuter av att bråka och det vet ni. Jag kan alla era svaga punkter och ni kan mina. Vi känner varandra jävligt bra faktiskt. Ett tag behövde vi inte säga något för att alla skulle förstå.

Kommer ni ihåg när FB blev ledsen i 8an och sprang till toan och vi sprang efter och alla 4 låste in sig på toan och kramade varandra? Det är såna stunder som jag aldrig kommer glömma med er. Det är såna stunder jag ofta tänker på. Jag menar, det va vi sen 6an och nu i 9an så har vi knappt snackat med varandra? Jag undrar bara en sak... vad fan hände?

Vi har sagt en jävla massa onödiga saker om varandra, det vet jag lika väl som ni. Jag ångrar det mesta jag sagt, så förlåt. Vi är som systrar! Vi sa att vi alltid skulle vara bästavänner, men det kanske var för svårt för oss, så jag tycker att vi säger att vi alltid ska vara vänner.

Jag kan erkänna att jag vissa dagar har känt extremt hat mot någon av er (har inte gjort det på ett bra tag) och jag vet att ni har känt precis samma sak mot mig, men jag är trött på allt hat vi känt för varandra. För djupt där inne så VET vi att vi älskar varandra.

Vi kan kalla varandra omogna och falska, men tänk på allt vi gått igenom tillsammans. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker vi skiter i alla bråk vi haft och skapar fred.

Jag älskar er tjejer, har alltid gjort och kommer alltid att göra.