Det skulle vara så lätt att skriva att mitt liv är perfekt och så lätt att skriva att jag inte har några problem... Hade jag skrivit det hade jag ljugit. Mitt liv är inte perfekt. Just nu känns det som om jag går i en massa motvind och att den vinden som nyss gjorde så jag rörde mig framåt har vänt och blivit starkare än på länge. Jag är så trött på att gå i motvind och trodde för en sekund att jag kanske skulle få medvind för en gångs skull. Jag vill inte känna såhär längre, jag vill kunna vara lycklig till 100%. Jag har seriöst inte en aning om vad jag ska göra just nu, och det gör mig illa till mods eftersom jag brukar vara svaret till hur man blir av med denna jobbiga känslan.
Jag hade velat spola tbx i tiden och göra om vissa saker. Rätta till saker som blivit fel, och verkligen njutit av den underbara tiden jag hade, eftersom den typ är borta. För jag vet, att ingenting kommer att bli som det var. Jag har försökt acceptera det ett tag nu, och ett tag gick det riktigt bra, men just nu vill jag bara slå allt jag kan i väggen och skrika... Vet ni varför jag låter bli att göra det? För jag har bestämt mig för att jag ska få den jävla motviden att vända. För en gångs skull ska den leda mig framåt och inte bakåt. Jag har ingen aning om hur jag ska göra, men det ska gå. Det har jag lovat mig själv, och om det inte funkar så har jag iaf försökt.
Jag tror inte ni förstår hur hemskt det är för mig att somna. Ni ska bara veta hur många tankar som går igenom mitt huvud. Jag önskar att jag hade kunnat se framtiden eller kunnat läsa folks tankar. Det hade gjort mitt liv så mycket lättare.
Jag har ingen aning om hur ni vill att jag ska vara, eller hur jag ska bete mig. Jag vet bara att jag inte kan ändra mig för er skull hur mycket jag än hade velat det, eftersom jag kan inte vara någon annan än mig själv.