Jag vet inte varför det alltid slutar med att jag sätter mig vid datorn och börjar blogga när jag ska göra andra saker. Tex hoppa in i duschen och slänga kläderna i tvätten...
Just nu sitter jag och tänker på hur mycket jag och mina tjejer har varit med om på så lite tid. Typ när Emilias stol gick sönder hemma hos Alice, haha! Jag skrattar varje gång jag tänker på det. Eller när det kröp fram en spindel och alla ställer sig på något och skriker som idioter. haha! Eller i skolan när vi skrattat så vi fått ont i magen. Ni är bra tjejer, riktigt bra. Jag vet ärligt inte vad jag skulle gjort utan er för ni kom när jag behövde er som mest, och nu får ni inte försvinna för jag älskar faktiskt er. Tro det eller ej, men det gör jag. Jag har svårt för att släppa in människor så nära som jag har släppt in er, men det är som om att det är meningen att det ska vara så.

Nu hoppas jag in i duschen. PUSS.