Jag har levt i 15,5 år ungefär och varit med om ganska mycket i mitt liv. Jag vet hur dom flesta känslorna känns och jag vet hur livet funkar.

I min ålder brukar folk dricka alkohol och röka. Men det är verkligen ingenting för mig. Ibland hatar jag att vara 15, men jag skulle aldrig vilja gå i 0-5 igen. Där var våran klass helt galen. Folk kastade bänkar, stolar och andra saker i klassrummet. Helt sjukt! Även om jag var ”populär” så trivdes jag inte speciellt bra eftersom jag hatar våld.

När jag gick i 5an fick jag veta att jag skulle börja i samma klass som min kusin. Det kändes som ett helvete eftersom vi alltid hade bråkat... Men då visste jag inte att jag skulle börja i världens bästa klass. Jag älskar verkligen den klassen jag går i nu, och det gör ont att veta att det bara är ett år kvar tillsammans. Något av det bästa med att börja i den klassen var att jag och Oscar blev riktigt bra vänner, och jag kom närmare Tilda. Träffade även alla andra i klassen som jag är riktigt bra vän med.

I alla fall, jag har en farfar som är alkoholist som just nu bara är skinn och ben. Jag har inte träffat honom sen jag var runt 6 år. Förstår ni hur jobbigt det har varit? Enligt pappa är det ”farligt” för oss att träffa honom eftersom han tror att han kan påverka oss. Men nu har jag fått veta att alla på den sidan av släkten håller sig borta från honom att en av mina fastrar vill skälla ut honom innan han dör. Det låter hemskt, men han förtjänar det.

När jag var runt 8 år fick jag veta att mannen jag kallar morfar inte är min riktiga morfar utan att min riktiga morfar har varit död ett bra tag. Men det gör faktiskt inte mig någonting, för Roland är min morfar, har alltid varit och kommer alltid att vara.

22 september 2008 blev jag tillsammans med en kille och det förhållandet varade i 8 månader. Då kanske man trodde att man hade hittat den rätta, men min känslor som jag hade för honom då är ingenting om man jämför med dom som jag har för Marcus just nu. Jag trodde jag visste hur det kändes att vara kär, men jag antar att jag hade fel. Han gör mig lycklig även om han inte förstår mig alltid. Men det är nog ingen mer än Tilda som faktiskt gör det.

Jag är en sån där tjej som säger ganska ”blonda saker” men har starka åsikter om t ex alkohol och cigaretter. Men det är tyvärr ingenting jag delar med mig av eftersom jag känner att bara för att det är mina åsikter behöver inte det vara någon annans.

Varje kväll ligger jag och tänker på saker som hänt i mitt liv och saker som kanske kommer hända. Jag kan inte se framtiden men jag vet att jag kan ändra den. Jag har hela livet på mig att välja saker. Jag vet att jag kommer välja fel många av dom gångerna, men jag vet också att jag har tid att rätta till dom felen.

Jag vet inte vart jag vill komma med detta, så nu slutar jag skriva.