Jag skriver om dom innan jag glömmer av att göra det.

Min pappa är en sån där gubbe med sjuk humor. Han har precis samma humor som jag och är oftast jätte rolig.
Något som är jobbigt med honom är att när han är arg så är han arg. Det kan bli lite jobbigt i längden, men han är oftast glad.
Om jag bråkar med mamma så är han oftast på min sida för vi har ganska lika åsikter. Självklart händer det att han inte är på min sida, men det är sånt man får leva med!!! Han förstår inte varför jag rider, eller varför jag lägger så mycket pengar på onödiga saker, men han accepterar det.
Han tycker att piercingar är jätte fult och om han fick chansen skulle han dra ut mina.
Tekniska saker tycker han är jätte roligt. Han gillar att hålla på med datorer och sånt. Det är skönt för då kan jag alltid be honom om hjälp om det är något med datorn eller något annat, för vissa föräldrar förstår sig verkligen inte på datorer, men eftersom han är elektriker så är han riktigt duktig på det.
Han är även världens snällaste och jag älskar att shoppa med honom. Han säger alltid "ta det du vill ha så drar vi hem" haha. Men tyvärr har han inget tålamod... Men sånt e livet!

Min mamma är en jätte snäll och go person. Hon bryr sig mycket om andra, och hon hatar verkligen att det finns barn i världen som lider. Det är nog det värsta hon vet...
Hon kan lätt gå för långt, och det irriterar mig lätt. Vi börjar lätt bråka, men blir sams ganska fort igen.
Hon ställer typ alltid upp, och man kan snacka om allt med henne, men det gör jag inte. Jag känner att jag inte vill blanda in min familj i vissa saker.
Min mamma har svårt för att förstå sig på folk som inte tänker på samma sätt som hon själv.
På jobbet ser dom henne som världens gladaste för hon skrattar åt allt, precis som jag.
Hon visar även när hon är tacksam, vilket jag tycker är bra. Det är skönt att veta att folk uppskattar det man gör.