Lär känna mig.
Nu tänkte jag börja med en ny sak. Varje dag ska jag skriva lite om mig så att ni kanske får lära känna mig lite bättre.
Idag tänkte jag skriva om min uppväxt.
För 15 år sedan den 21 mars föddes jag på varbergs sjukhus. Jag var en ganska jobbig liten unge. Jag började gråta såfort jag inte var hos mamma, alltså kunde jag inte ens åka vagn eller sitta själv i bilen. Det höll på tills jag var 6-9 månader. När jag var ungefär 1 år, var det min syster jag alltid ville vara med. Jag ville alltid att hon skulle leka med mig och det gjorde hon eftersom hon bara var 11 år då och var jätte glad över att hon fått en lillasyster. Min andra storasyster och min storebror var såklart också väldigt glada, men dom var ofta ute och festade så det var nog sara jag var mest med. När jag var 1 och ett halvt fick vi en lillebror. Jag älskade honom mer än jag älskade mitt egna liv eftersom han var min lillebror.
När jag var 3-4 år så fick jag en astma attack och fick åka ambulans till halmstad där jag fick sova över i en natt. Allt jag minns från det är att jag inte ville ligga ner i ambulansen och att jag spydde. Inga trevliga minnen om man säger så.
När jag var 6 år började jag skolan. I 0-5 var våran klass helt galen. Folk kastade bord, stolar och slog ner varandra. Jag var aldrig rädd för någon i våran klass för man kan säga att jag var vän med alla, men det var jobbigt att aldrig få ha en normal lektion för att någon blev arg.
När jag började 6an kan man lugnt säga att jag började i världens bästa klass. Alla bra människor från 0-5 var ju såklart också med och började i samma klass. Man kan säga att skillnaden var läskigt stor. Från en galen klass till en lugn och underbar klass. I min klass går även min bästavän Tilda Petersson som jag verkligen litar på till 100%. Vi berättar allt för varandra och hon är verkligen min andra halva. Vi är som samma person i två olika kroppar och jag har aldrig känt en sådan kärlek för en vän förut.
Jag har även en helt underbar pojkvän som jag faktiskt har varit tillsammans med i ett halvår nu och jag är så otroligt lycklig. Man kan verkligen inte beskriva med ord hur mycket jag verkligen älskar honom.
[Hinner inte skriva mer, ska äta och sedan dra till halmstad och äga min familj på några tävligar.]
Idag tänkte jag skriva om min uppväxt.
För 15 år sedan den 21 mars föddes jag på varbergs sjukhus. Jag var en ganska jobbig liten unge. Jag började gråta såfort jag inte var hos mamma, alltså kunde jag inte ens åka vagn eller sitta själv i bilen. Det höll på tills jag var 6-9 månader. När jag var ungefär 1 år, var det min syster jag alltid ville vara med. Jag ville alltid att hon skulle leka med mig och det gjorde hon eftersom hon bara var 11 år då och var jätte glad över att hon fått en lillasyster. Min andra storasyster och min storebror var såklart också väldigt glada, men dom var ofta ute och festade så det var nog sara jag var mest med. När jag var 1 och ett halvt fick vi en lillebror. Jag älskade honom mer än jag älskade mitt egna liv eftersom han var min lillebror.
När jag var 3-4 år så fick jag en astma attack och fick åka ambulans till halmstad där jag fick sova över i en natt. Allt jag minns från det är att jag inte ville ligga ner i ambulansen och att jag spydde. Inga trevliga minnen om man säger så.
När jag var 6 år började jag skolan. I 0-5 var våran klass helt galen. Folk kastade bord, stolar och slog ner varandra. Jag var aldrig rädd för någon i våran klass för man kan säga att jag var vän med alla, men det var jobbigt att aldrig få ha en normal lektion för att någon blev arg.
När jag började 6an kan man lugnt säga att jag började i världens bästa klass. Alla bra människor från 0-5 var ju såklart också med och började i samma klass. Man kan säga att skillnaden var läskigt stor. Från en galen klass till en lugn och underbar klass. I min klass går även min bästavän Tilda Petersson som jag verkligen litar på till 100%. Vi berättar allt för varandra och hon är verkligen min andra halva. Vi är som samma person i två olika kroppar och jag har aldrig känt en sådan kärlek för en vän förut.
Jag har även en helt underbar pojkvän som jag faktiskt har varit tillsammans med i ett halvår nu och jag är så otroligt lycklig. Man kan verkligen inte beskriva med ord hur mycket jag verkligen älskar honom.
[Hinner inte skriva mer, ska äta och sedan dra till halmstad och äga min familj på några tävligar.]
Kommentarer
Trackback
