Jag har ingen aning om vad du vill. Vissa stunder är allt underbart och det känns som om du vill hjälpa till att kämpa för det vi har, men i andra stunden bara skiter du i allt. Ibland känns det som om jag bara är en sån där person som du bara bryr dig om kanske en gång i veckan och ibland inte ens det. Du måste förstå att jag inte orkar med det alltid och om det fortsätter så, så kommer inte detta funka. Det är jobbigt att tänka så, men ibland måste jag göra det som är bäst för mig. Ibland är du den som gör mig gladast i hela världen, men du är också den som gör mig ledsen mest i hela världen. Snälla skärp dig så vi kan fixa detta för jag är inte redo för att lämna dig.