Nu e de ju faktiskt så att jag har haft min katt i 6 år nu i höst.
och jag älskar verkligen honom.
visst, han bits, rivs och massa andra galna saker. men det gör inte ont, det är bara på skoj.
men han sover ändå i mitt knä, möter mig när jag kommer hem från skolan, låter mig bära honom vart jag vill.
det är inte alla som har en så go kisse.
känns som om det var förra året vi var i glommen och rädda honom från att frysa ihjäl.
jag älskar min lilla linus.














han är mer än en katt, han är min bästavän.